NFMK-möte + konsert
Den årliga julmiddagen bestående av tacos är nu avklarad. Mycket trevligt! Vi passade på att fira Lina som fyllt 20 år i veckan också.
Sedan bar det av till staden med mamma och Mona. Julton med Kell Lönnås 3 körer. Konserten började sju men vill man ha en bra plats är det bara att köa! Vi var där redan halv sex. Jag hade gjort en smärre missberäkning av temperaturen och valet av skor var ingen höjdare. Orutinerat, men jag hade iaf täckbyxor som tur var..
Konserten var lika bra som alltid, knappt två timmar med gåshud. Mäktigt när alla (kanske 150??) sångare tar i för fullt i Dotter Sion och O Helga Natt. Annars var "Singa Yesu Singa" en av de bättre tyckte jag. En julvisa från Uganda med superhärlig rytm.
Och får man tråkigt av att bara lyssna kan man ju alltid titta på den yngre mannen längst upp i kammarkören. Han sticker som något ut med sin smygtuppkam bland gubbarna + att han ser ut att ha så sjukt kul så man måste småle =) Dirigenten Herr Lönnå var också underhållande. Som en spratteldocka man kan dra i när man vill att kören ska trycka på, då står både ben och armar rakt ut. Undrar hur han ser ut framifrån...
Men allra roligast är när man får sjunga med själv!
Ute hade det börjar snöa för fullt. Har kommit rätt mkt. I morgon ska jag in till stan en sväng med Malin. Malariatabletter och hänglås är ett måste!
Sedan bar det av till staden med mamma och Mona. Julton med Kell Lönnås 3 körer. Konserten började sju men vill man ha en bra plats är det bara att köa! Vi var där redan halv sex. Jag hade gjort en smärre missberäkning av temperaturen och valet av skor var ingen höjdare. Orutinerat, men jag hade iaf täckbyxor som tur var..
Konserten var lika bra som alltid, knappt två timmar med gåshud. Mäktigt när alla (kanske 150??) sångare tar i för fullt i Dotter Sion och O Helga Natt. Annars var "Singa Yesu Singa" en av de bättre tyckte jag. En julvisa från Uganda med superhärlig rytm.
Och får man tråkigt av att bara lyssna kan man ju alltid titta på den yngre mannen längst upp i kammarkören. Han sticker som något ut med sin smygtuppkam bland gubbarna + att han ser ut att ha så sjukt kul så man måste småle =) Dirigenten Herr Lönnå var också underhållande. Som en spratteldocka man kan dra i när man vill att kören ska trycka på, då står både ben och armar rakt ut. Undrar hur han ser ut framifrån...
Men allra roligast är när man får sjunga med själv!
Ute hade det börjar snöa för fullt. Har kommit rätt mkt. I morgon ska jag in till stan en sväng med Malin. Malariatabletter och hänglås är ett måste!
Kommentarer
Trackback
