Stympnolla!
Min andra dag på KTH är till ända och slutade väl lite bättre än gårdagen skulle man kunna säga. Nu var det absolut inget fel på gårdagen! Absolut inte men många nya intryck och sjukt mkt folk. En kombination av alldeles för lite vätskeintag resulterade i en smärre huvudvärk. Tyckte inte det var så farlig och hade ingen lust att knapra piller när jag kom hem... MEN det blev värre, och värre, och värre!!! Slutade med att jag halvt gråtandes och halvt hyperventilerandes kravlade mig till toaletten och körde fingrarna i halsen i hopp om att lätta på trycket. Mindre lyckad kväll!
KTH-livet är än så länge roligt, intressant och sjuukt hektiskt. Vi forslas av "KOMPIS" fram och tillbaka mellan diverse lokaler och olika föreläsningar och lektioner. Lite prepkurser och lite ploj...
Som bekant tillhör vi gruppen nollor (skall egentligen stavas med ett norskt ö på första o:et). Den förskräckliga uppgiften att tukta och förmedla en teknologs vett och etikett till det "schlem" som vi tydligen utgör har "pHeuseriet" fått på sina axlar. pHeuseriet består av ca 13 gyllengult overallklädda rasande personer. Dessa skall iakttas med stor vördnad och vi är illa tvugna att jubla högt när de kommer. Att hälsa på dem med den speciella keminollehälsningen är även det av stor signifikant!! Det går till så att man böjer sig fram (som för att bocka) samtidigt som man skrapar med högra foten i backen och samtidigt susar med munnen. Inte alls att man känner sig som en förnedrad åsna, nej nej...
"Varför skrapa och suse inte nollan?!"
I morgon ska vi ut i skogen på vandring i skogen, sedan blir det första gasquen på kvällen.
"Kan vara läge att planera gyllengula mutor nollan!"
Vi har även fått en nollesymbol (en kroppsdel) som skall bäras väl synlig! Denna består av en otroooligt fin gul kepa som vi fått skriva våra namn på. Själv har jag lyckats med bedriften att få ett tillägg på min. Att ha keps på sig hela dagen kan kännas aningens jobbigt, därför hade jag tagit av min inne på en lektion. Plötsligt rusar pHeuseriet in och jag hann inte få på mig min innan någon gulklädd suris hade grabbat tag i den i inpräntat de vackra orden: STYMPNOLLA
Jag får väl leva med det två veckor framöver..
Nu ska nollan sova, nollan, nollegrant nollan! Go'natt!!
