Amanda

Dagen efter tog jag tåget upp till Sundsvall. Blev en lunch med Malin, som gått och blivit gravid! :) Kul! Sedan hem till pappa. Axel blev halvt till sig när han såg mig. Får lite dåligt samvete över att jag är hemma så lite. Han undrade:

Jadu lilla Axel...jag försökte förklara attjag har flyttat hemifrån och inte kommer flytta hem igen. Då deklarerade han att jag får iaf vara hemma vid jul.

Tur för mig så kunde jag också klippa mig under denna lilla blixtvisit. Var ju inte en dag för sent.

Torsdag morgon tog jag då tåget till Östersund hem till Lars. Det är kyligare här uppe kan man konstatera!

Han hade fixat en tid hos sjukgymnast åt mig. Det var bra eftersom mitt knä är inte bra. Hur var då diagnosen? Löparknä har jag antagligen (visste jag ju redan). Men nåt jag inte visste var att det kan bero på två olika saker. Sjävla senan som då bara är att stretcha och man kan bli bra ganska snabbt eller så är det slemsäcken. Och då kunde man antingen vila i typ 2 månader och hoppas att det går över eller gå in med kortisonspruta (förutsatt att läkaren vet vad han/hon gör och inte sätter kortisonet nån annanstans än i just slemsäcken!). Det där med spruta känns ju inte så lockande...